Den unge Hylas som är flykting och sökande efter sin försvunna
lilla syster Issi, går igenom en massa äventyr och träffar på en massa faror
men också träffar på en massa nya vänner. Bronsåldern är inte lätt för en liten
pojke som Hylas, han blir fångatagen som slav av en grupp av skoningslösa
kämpar vid kalla Kråkorna, och de tvingar Hylas att arbeta i gruvor i en av
deras öar vid namn ondskans ö. För att Hylas ska kunna hitta sin lilla syster
så tar han hjälp av sin vän Pira för att ta sig ut ur gruvorna. Det är inte
bara för Issi som Hylas vill så gärna ta sig ut ur gruvorna utan det finns också
något där nere i gruvorna, något hemskt och otäckt som är poväg att vakna och
förgöra allt och alla. På vägen bort från ön så hittar Hylas en övergiven
lejonunge som han tar med sig på sin flykt från ondskans ö. Det är inte bara en
lejonunge som Hylas hittar utan en dolk av brons som är nyckeln till Kråkornas
makt som de vill ha tillbaks.
Ni borde läsa denna bok för att den är spännande, man kommer
verkligen in i bokens historia. Självklart så är inte denna bok verklighetsbaserad
men ibland så kan man undra om dessa saker verkligen har hänt. Boken innehåller
äventyr, fasa, hemligheter och faror. Men det finns också vackra saker i boken
som ex. (spolier) när Hylas tar hand lejonungen som fått sin mamma dödad. Boken
är väldigt fängslande och handlar om allt som en liten pojke kunde få vara med
om på bronsåldern. Jag kunde komma in i berättelsen, jag såg allt framför mig.
Boken lät så verklig och sen så tänkte jag för mig själv efter att jag hade
läst en bit i boken så: tänk bara att bokens författare Michelle Paver har
gjort sådana saker, träffat lejon, klättrat i berg, varit i vildmarken. Det får
en nästan och vilja göra det själv. Men allt som jag säger eller skriver om är
att ni läsare måste läsa böckerna.
