Hon var en helt vanlig lite flicka med en helt vanlig
familj. Hon hette Belle, hon och hennes enäggs tvilling Ciel och deras lilla
syster Mellodie lekte så ofta tillsammans och dem hade jätte roligt. Man kunde
känna igen dem för att dem kunde bli så vilda och högljudda och på deras olika
och ovanliga hår färger. Belles hårfärg hade en blandning mellan rosa, rött och
lila, Ciels hår var en slags lime grön färg och Mellodies var svart som mörker.
Ändå så var Belles familj ur fattig, det var många som var ur fattiga på den
tiden. Men det mesta av fattigheten och hemlösheten berodde på att det var krig
i den stora delen av värden. Belle, Ciel och Mellodie har växt upp i en liten
by mitt ute i öde markerna, och för några år sedan så deltog deras pappa i
kriget på grund av tvång från soldaterna. Och sen några år senare ända tills nu
så har han dött mitt ute på krigsfältet. Hela familjen var ledsna till en
början men efter ett tag så kom dem över deras fars död så då har dem bara sin
hederliga och vackra mamma som ensamt måste ta hand om tre små barn. Men det
gick ganska så bra. Men tiden gick och Belles och Ciels mamma började skicka ut
dem på arender som att hitta mat och vatten. Efter som att Belles familj och by
var nu på flykt från kriget och soldaterna för att inte betalat skatten så
måste man hålla koll så att man inte blir upptäckt av några soldater. Men en
dag så gick det inte som de hade tängt för att Belle, Ciel och Mellodie har en
favorit plats ute i skogen som de alltid var och lekte i, den var så vacker med
sitt glittrande vatten från solen och dem fina träden och växterna, så för oss
så var det ett paradis och en dag när dem tre då var där så var dem alldeles
för upptagna med att ha kul så att dem inte märkte att dem var iakttagna av ett
par soldater. Och när dem var poväg hem så följde soldaterna efter dem och ett
tag senare så stod hela byn i loger. Ingen eller inga överlevde, ingen Belle
och hennes syster Ciel. Dem två små barn sprang iväg allt vad de kunde, ut i
skogen och tittade inte bakåt dem bara sprang. Ciel frågade om vad vi skulle
göra och jag svarade att för en gång skull så viste jag inte.
